ÅSA

Vet inte varför jag mår såhär.. Eller jo, det är klart jag gör, egentligen vet jag exakt varför, men jag vet bara inte vad jag ska göra åt det. Jag pallar inte fejka ett leende varje gång jag går till skolan, eller varje gång jag är hemma. Jag pallar inte fejka nåt mer! Jag måste alltid vara nån jag inte är. Det är klart, delvis är jag ju alltid Åsa, men på ett sätt känner jag att jag spelar min personlighet. Jag vet inte vem jag är, jag känner inte mig själv..
Vad är lösningen på detta. Nej det kan inte vara det.. Eller? Nej jag vill inte, jag vågar inte.. Men vad finns det mer att göra när jag måste hålla på att gråta varje kväll tills jag blir 18, inte ens då kommer min dröm bli sann! Vad är lycka egentligen? Vad är kärlek? Jag vet inte.. Jag vet ingenting längre!
Jag vill vara liten 5åring föralltid, jag vill inte växa upp och få alla sorters problem. Jag är rädd för verkligheten.
Jag är rädd för döden och framtiden..

Usch, jag måste pigga upp mig, ikväll är det ju EMA! "Där såklart lilla perfekta Kenza kommer att vara", aja kul för henne att hennes dröm bli sann om hon träffar TH.. Jag kommer säkert bara börja gråta igen när jag kollar på det.. Skit samma, jag gör det ju för Tokio Hotel. Ich liebe ihnen, für immer! ♥