ÅSA

Jag och mamma satte oss i soffan med varsin kopp med varm choklad, tog datorn framför oss och satte på "Twiligt". <Gissa om jag blivit beroende> Kvalitén var bättre än jag hade trott dock fanns det ingen text men jag är faktiskt bra på engelska så det funkade. Folk varnade mig om det men jag tror ändå inte att jag har blivit helt mental-crazy. Fast jag måste nog se den snart igen, känner att jag på nåt sätt glömt den men hur kan jag ha gjort det när den är i mitt huvud hela tiden.

Min lilla djävul som sitter på min vänstra axel vill göra mig galen, <det är hans plan>. Han har gömt den i bakhuvudet och det kommer han att fortsätta göra varje gång jag tittat klart på filmen, tills jag har blivit psyco. Den onda jäveln.

Nu låter jag inte alls det minsta galen, Nejnej! som pratar om min djävul. Men alla har en god och ond "sida" kan man kalla det. Den onda sidan säger ι Om du inte hinner förbi busken innan bilen kör förbi så dör du! ι, Och när bilden har kört förbi dig och du står en meter ifrån busken säger den goda ι Nej det var bara på skoj, klart du inte kommer att dö! ι .. Så tänker iallafall jag..

Juste, har fått ont i magen. Och jag får alltid jätte ont i magen när jag tänker på vissa saker, dåliga saker, deprimerande saker. Där kommer den < onda sidan / goda sidan> upp igen. När den onda sidan börjar tänka på dåliga saker så säger den goda sidan stopp. Men då är det redan för sent. Jag får skit ont i magen några minuter men sen går det över. Då tar onda sidan över igen. Och så fortsätter det så. Ond / God. Ond / God. Det är som att jag tävlar mot mig själv. Jag kallar dessa dåliga saker för <oro>.
Hoppas bara inte min bror smittat mig då han mådde jätte dåligt igår kväll. Nej det får inte ha hänt!
Någon borde stoppa mig från att prata så mycket onödigt ibland. Men alla behöver onödigt ibland. Hur ska jag ha det?
Jag är den enda som kan stoppa mig. Det är jag som kontrollerar mig och det är jag som bestämmer över mig. Vi hörs.  Love ♥